Kashma
Kashma, 18 år.

Nytt objektiv

Några dåliga nyheter men till slut kom något som verkligen slog allt dåligt! Jag är numera ägare till ett ytterligare nytt objektiv som jag fick som en tidig födelsedagspresent av Jocke. Perfekt timat med min uppgift i fotokursen! Jag är så obeskrivligt galet överlycklig över objektivet att jag inte riktigt kan beskriva hur mycket jag älskar den. Alltså titta bara på bilderna, SER NI BAKGRUNDEN PÅ SISTA BILDEN?! Jag är kär. Jag är K-Ä-R. Förstår ni hur fin min hemsida kommer bli med alla dessa fina bilder?! Och jag måste även passa på att STORTACKA Anita som hjälpte oss med objektivet - utan henne hade jag förmodligen aldrig haft ett objektiv extra just nu. För er som undrar så är det ett Nikkor AF-S 85mm f/1.8g
 
Bilderna är för övrigt tagna igår när vi var på fotoäventyr i Älvkarleby i regnet - jag behövde bilder till en uppgift och i brist på inspiration åkte vi en timme bort för att få några bilder i Fallena. Jag blev över tvåhundra bilder rikare på den korta stunden och två av bilderna kom att användas till uppgiften. Nu är det bara en enda uppgift till som ska vara klar senast 9 september och ett slutprov som ska skrivas 2 september. JAG ÄR REDO!
 

Hjälp era medmänniskor

Redan torsdag, och det är bara åtta dagar tills mitt slutprov! Jag lyckades få A på analys uppgiften som jag verkligen trodde att jag skulle misslyckas med.. Det går framåt i varje fall och nästa uppgift ska vara inlämnad senast imorgon.. Jag tänkte även sammanfatta hela kursen när jag väl har gjort slutprovet och är färdig eftersom jag vet att många som klickar in på bloggen på sistone är intresserade av foto. Hittils kan jag i varje fall rekommendera kursen starkt - ett jätte bra sätt att komma igång!

Och nu till något helt annat. Jag har tidigare nämnt att jag alltid tycker om att hjälpa mina medmänniskor och att jag tycker att andra borde göra samma sak. Nu har jag dock tagit det till en helt ny nivå för min del. När jag började jobba för snart tre månader sedan så var jag väldigt utåtriktad men ändå fanns det små rädslor inom mig inför att träffa nya människor och att komma ut i en helt annan värld. Sedan började jag så småningom inse att det inte alls var så farligt som alla hade beskrivit det för mig och jag tyckte faktiskt om det - att få lära känna nya människor och att få arbeta på ett sätt som jag aldrig riktigt har gjort förut. Nu hade jag turen som fick ett jobb med trevliga kollegor och en trevlig arbetsgivare men jag har även stött på andra former också. Jobbet som verkligen öppnade upp mina sociala sidor var ett extra jobb som jag lyckades kamma ihop 52 timmar på under en veckas tid - vid sidan om mitt första jobb förstås. Jobbet var ett uselt jobb egentligen, hemska arbetsvillkor och det var ett jobb som ingen människa bör gå i närheten av. Men jag gjorde det i varje fall i en vecka och det gjorde verkligen mig till ytterligare en ny människa.

Min kommunikativa förmåga togs till en helt ny nivå, jag blev mer uppmärksam på min omgivning och därmed också betydligt mer hjälpsam. Idag går jag till exempel fram till främlingar som jag ser är i behov av hjälp - till exempel såg jag en äldre kvinna bära upp cykeln för hand uppför massa trappor vid stationen idag och tyvärr råkade jag få syn på det när jag sjäv redan stog på rulltrapporna. Jag ville så gärna hjälpa till för jag var i en liknande situation för två månader sedan när jag inte visste att det fanns hissar. Därför gick jag fram och upplyste henne om detta för jag skulle uppskatta om någon hade gjort samma sak för mig. För att bära upp en cykel uppför massa trappor blir jobbigt för både en gammal och ung rygg förr eller senare. Och nej, det ingår inte i någon av mina jobb att hjälpa mina medmänniskor. JA, det är MITT lika mycket som DITT ansvar att faktiskt hjälpa andra och inte vara vara åskådare istället.

Det kan verka som en självklarhet för vissa att faktiskt agera, medan andra håller sig undan och låter någon annan göra jobbet. Vissa kanske även vill hjälpa till men det är något som håller tillbaka. Själv brukade jag tillhöra det sistnämnda. Numera springer jag fram, ibland efter folk som råkar tappa något så litet som ett armband eller en vante på stan. Det är ett ansvar som vi alla bör ta - trotsa allt inre som gör att du tvivlar och agera istället. Du kommer aldrig få kritik eller negativ feedback för att du hjälper till, men om du låter det ske utan att hjälpa till så tycker jag att skuldkänslor bör väckas inom dig. För tänk när du själv behöver hjälp någon dag?

Stress stress stress

Nu är jag inne i tredje veckan på min fotokurs och jag måste säga att än så länge går det väl sådär. Jag har fastnat på en uppgift där jag ska analysera bilder utifrån olika fotografiska genrer och det är rätt svårt måste jag säga. Deadline är om tre dagar och sen måste jag hinna ikapp med alla instuderingsfrågor också inför slutprovet nästa vecka. Att jag har prov nästa vecka känns helt overkligt - jag är liksom klar med kursen efter fyra veckor?! Jag håller tummar och tår för att jag lyckas med slutprovet också!

Dessutom har jag fått många punkter avbockade på min att-göra-lista och för tillfället prioriterar jag ett nytt jobb. Jag gick från att vara ganska hård på den punkten till att fundera på om jag verkligen vill stanna kvar på deltid. Hur det blir på jobb punkten återstår att se eftersom jag har sökt till en del som återkommer inom kort förhpppningsvis. Redan på torsdag har jag en jobbintervju som jag är ganska nervös inför då jag måste prata engelska. Jag talar dock språket flytande så det bör inte vara några problem :)

Sedan har jag och J ÄNTLIGEN(!!!) fått ett möte inbokat med banken - 12 september (på min födelsedag) kommer vi ta vårt första steg i "jakten på en bostadsrätt"! Då får vi förhoppningsvis svar på alla våra frågor och sedan kan vi börja förbereda oss inför nästa steg som troligtvis blir att ansöka om ett lånelöfte.

Övriga kommande höjdpunkter är först och främst min födelsedag som närmar sig! Dessutom åker vi på jublieumresa till Vaxholm Kastellet med jobbet på lördag där vi ska delta i någon fångarna på fortet liknande lek. I veckan bör jag och J även få svar från Transportstyrelsen - J ansökte om handledarskap för att få övningsköra med mig då vi spenderar en hel del tid tillsammans. Förhoppningsvis går den igenom för då kommer jag troligtvis ha körkortet mycket tidigare än planerat. Jag är färdig med alla delar och behöver egentligen bara ut och köra lite mer än vad jag gör nu samt plugga teori. Just nu fokuserar jag på fotokursen så det blir inte så mycket körkortsteori för tillfället.

Bild på J från några månader sedan när vi skulle få undan all tvätt (vi var duktiga även denna helg och köpte en ny dammsugare och tvättade en del). Då var det tydligen mycket roligare att krypa in i tvättkorgar (som han inte kunde komma ur på egen hand) och sticka huvudet in i torktumlare och tvättmaskiner. Tog ett bra tag tills vi kom iväg kan jag säga....