Kashma
Kashma, 18 år.

Mitt bästa förhållande

Igår hände inget särskilt och inte idag heller. Glömde bort att uppdatera igår och mitt minne vägrar samarbeta med mig så jag minns inte riktigt vad som hände igår heller... Men inga höjdpunkter eller liknande tror jag! Tänkte därför skippa hela "vad som har hänt idag" biten och istället hoppa över till något som jag tänkt på länge innan jag somnat!
 
Jag har haft mer förhållanden än vad jag kan räkna till. Och då överdriver jag inte ens. Mitt första förhållande hade jag när jag var 11-12 år tror jag och det var med en kille från Habbo som visade sig bo fem-tio minuter ifrån där jag bor. Efter lite drygt en månad så träffades vi i verkligheten och vi gjorde en hel del ihop. Till exempel var han min dejt på skoldiscot som vi hade då haha! Vi var det enda paret och vi var så himla gulliga tillsammans. Men det är inte det bästa förhållandet jag har haft. Det finns en kille som jag föll för när jag var 14-15 år som jag än idag saknar. Vi hade inget förhållande dock men han var den enda jag någonsin varit kär i innan tvåan på gymnasiet. Det bästa förhållandet jag har haft i verkligheten måste nog vara med killen som gick i samma klass som mig på högstadiet. Jag tror att vi gick i sjuan och det var efter att vi hade badat på fyrishov med klassen som vi insåg hur mycket vi tyckte om varandra. Jag minns att jag skrev till honom på facebook och berättade för honom att jag tyckte om honom och tydligen så var mina känslor besvarade..
 
Det var mitt i vintern och det var -31 grader ute minns jag och ändå var vi ute och gick hand i hand i skogen tillsammans. Vi kunde promenera fram och tillbaka hela tiden och trots att det var riktigt kallt så var det inte ofta som vi tänkte på kylan utan vi var riktigt glada över att ha varandra. Varje morgon promenerade han i snön till min lägenhet och väntade på mig utanför så att vi kunde gå tillsammans till skolan. Folk tyckte vi var perfekta för varandra och med tanke på att vi inte hade något annat par i klassen så stirrade folk ut oss verkligen. Jag minns även att mitt och Ludvigs schema skiljde sig från varandra då jag inte läste språk eller vad det nu var så därför hade jag rast när han hade språk och tvärtom. Varje gång jag kom ut från min lektion så stog han där och väntade på mig. Det blev nästan lite för mycket till slut, jag började bli riktigt irriterad trots att det kanske såg gulligt ut. Anledningen till att det tog slut var dock för att jag kände att han flörtade med min "kompis" (som jag aldrig riktigt för den delen såg som min kompis) och när jag pratade med honom om det så var hans svar "Jag kan inte garantera att det inte händer igen" och det var då jag lämnade... Han mådde fortfarande dåligt ett år efter innan han blev en riktig douche bag.... Dagen efter att jag lämnade honom kom han till skolan och var HELT svart under ögonen, alltså jag har aldrig sett en människa i ett sådant tillstånd. Han sade till folk att han hade sovit dåligt men alla visste ju att han hade gråtit hur mycket som helst.. 
 
Jag minns att jag som sjua hade massa nior efter mig som jag aldrig hade sett förut och de skrek tvärs över skolgården att jag skulle ta tillbaka honom. Jag fortsatte hålla fast vid mitt ord och jag vägrade. Självklart var jag också sårad men det var bättre att vara borta ifrån varandra. Sedan minns jag att hans vänner berättade för mig flera månader efter att han fortfarande var super kär i mig men att han försökte att inte visa det. Jag tyckte om honom verkligen som person, han var av den typen som jag enkelt kan bli förälskad i (observera förälskad, inte kär). Jämfört med mig så var han SUPER DUPER skolsmart, han pluggade aldrig inför något prov eller liknande och ändå kom han tillbaka med straight A:s... Han var högljudd (precis som jag nu) och om jag minns rätt skrattade vi också åt samma saker. 
 
Visst har jag som tidigare nämns varit med om en hel del och haft ett X antal förhållanden men detta förhållande var nog det bästa förhållandet jag har haft därför att han älskade mig på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig ha ett förhållande med honom igen då vi skiljer oss alldeles för mycket åt nu tror jag. Jag tror att han är mer beroende av sin omgivning än vad jag är/var och det var bland annat det som fick mig att lämna också tror jag. Det bästa minnet jag har med honom måste nog ändå vara när vi var på fyrishov med klassen och skulle köra tjuv och polis. Jag som är usel på att simma försökte springa i vattnet istället (vilket gick mindre bra) och han kom bakom mig och fångade mig haha. Det är ett minne jag aldrig förmodligen kommer att glömma!

Budapest

Bildkällor: Ett - Två
 
Att få vakna upp till att man är ledig fram till kvart över ett är nog bland det bästa man kan få höra när man är alldeles nyvaken och lite smått trött. Trots att jag vaknade tusen gånger i natt och trots att mardrömmarna fick mig att svettas en massor så var jag inte direkt trött utan snarare super stressad.. Och när jag väl slutat efter min första och sista lektion för dagen så kändes det som om jag hade varit där i evigheter. Jag måste erkänna att det känns skönt att få vara tillbaka men samtidigt så är det vissa saker man verkligen inte sett fram emot... I varje fall inte jag...
 
Värt att minnas från gårdagen: Min studievägledare kunde mitt namn utan att jag ens behövde säga vad jag hette! Träffat honom max tre gånger under min gymnasietid hittils så det gjorde mig glad i varje fall haha!
 
Och nu till det som min familj har diskuterat idag. Jag fick höra att vi ska åka någonstans i jul och det finns tankar kring att åka till Budapest. Själv har jag aldrig direkt tänkt på att åka dit men efter att ha sett det på bld så ser det ut som ett ställe jag skulle vilja besöka. Samtidigt så känner jag inte för att åka utomlands någonsin igen. Inte just nu i varje fall och verkligen inte efter Spanien resan. Det var rena helvetet för min del och det känns som att det var igår allt hände. Visst var vi där i en vecka bara men den veckan kändes snarare som sju år. Jag och min familj är i varje fall överens nu om att åka till apoteket och köpa med oss en massa innan vi åker. Sedan får vi hoppas på att det är tillräckligt och att jag inte råkar ut för något annat konstigt... Med ett immunförsvar som mitt så är det förståeligt varför jag avskyr att åka till andra länder...

En spontanare

Egentligen var det planerat att åka till Gränby idag men istället kom vi på när vi stog på centralstation att vi kunde åka till Stockholm istället och några minuter senare hade jag och Johanna en varsin SL-biljett i handen. Och vi klarade oss hur bra som helst tillsammans! Tydligen funkar det väldigt bra när vi slår ihop våra "vart i helvete är vi"-hjärnor. Vi hade inga som helst problem med att hitta runt, det Johanna kunde minnas kunde jag inte minnas och tvärtom. Med tanke på hur lyckad dagen blev så har vi numera bestämt för att återvända hit var sjätte månad och shoppa loss! Ta oss in på varje muffins/mat affär och köpa precis det vi är sugna på. 
 
Bortsett från den korta Stockholm resan så var dagen i princip rätt OK. Inga höjdpunkter och inte heller några mindre bra stunder. För första gången på VÄLDIGT länge sov jag nästan hela natten igenom. Jag vaknade endast en gång i natt och i morse var jag knappt trött. Jag gillar det här med att lägga mig tidigt, nu handlar det bara om att fortsätta hålla mig till de tiderna!
 
Stunder värt att minnas från gårdagen: "KASHMA KASHMA KASHMA!!!!", "Vad är det som är så ÅH!!!! Kashma?", stelheten mellan 3 personer om gymnasiearbetet, toabesöket när X dök upp utanför och "ÅH!!!! PRECIS VAD JAG BEHÖVDE!!!!"