Kashma
Kashma, 18 år.

Gårdagens äventyr

Övervakningskameror och X - bilden ovan sammanfattar i princip natten igår. 
 
Igår var det egentligen planerat att jag skulle stanna hemma och ta det lugnt för en gångs skull, men så blev det inte. Först och främst hade vi planerat mello mys hos Linda, som Johanna gärna ville ta del av, och med tanke på att hon skulle spendera natten här så valde jag till slut att följa med henne. Att vilja ha med mig vid sådana tillfällen är en ganska dålig idé, då jag är högljudd och kastar ägg på TV:n. Nja, inte riktigt så, men jag tycker inte om de låtar som spelats i mello på senare år. Vill ha artister som Lena Philipsson(?) tillbaka! Det är vad JAG kallar för MELLO! 
 
Kvällen spårade ur lite, först så skulle jag fixa chips med dipp till mig och Klara. Julia var självklart emot idén, och ville vänta tills mello skulle börja. Men jag och Klara vägrade. Så vi tänkte då börja göra vår egen vitlöksdipp i köket, och Klara varnade mig om att skydda påsen ifall att Julia skulle ta sig in i köket och ta den ifrån mig. Jag valde att vara rätt lugn och struntade i att skydda den, och just då kommer hon in i köket. Vad gör jag? Jo jag blir livrädd, skriker och kastar mig över påsen och missar. Tyvärr. Medan detta hände står Klara bredvid mig, sätter sig ner på golvet och skrattar ihjäl sig. Jag gör detsamma, fast jag ålar mig runt på golvet och gråter av skratt. Till slut lyckas vi samla oss något, och börjar leta efter dippen och gräddfilen i kylskåpet. Men den var gömd, och till slut fick vi som vi ville. Jag fick dock improvisera, tog ut något från ett skåp som jag trodde var en skål, men som senare visade sig vara en mugg. Och vad blandade jag gräddfilen och pulvret med? Jo såklart en smörkniv i plast! Det fanns gott om skedar och andra saker som man kan röra om med...
 
Men det slutade inte där, för sen så skulle folk hålla på och skrämma mig också. Den värsta gången var nog när jag kom ut från badrummet och blev skrämd som tusan, och precis när jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet så flyger Linda in från köket och skriker "AKTA KASHMA!!!!!". Vad gör jag? Jo, jag höll ju i min mobil som jag laddade, och just då skriker jag och kastar mig på golvet, samtidigt som min laddare hoppar ur vägguttaget och flyger med över mitt huvud. Vilken överlevnadsinstinkt va?!
 
Men det slutade inte där heller. För sen skulle vi hälsa på X på jobbet, som vi för den delen aldrig har gjort förr. Och självklart ska det snöa och vara iskallt. Först så var det ungefär en och en halv minut innan bussen skulle åka, och då befann vi oss fortfarande i Lindas lägenhet. När det väl blev lite fart på oss så halkar Johanna och får snö överallt på sig. När vi hjälpte henne upp så fortsatte vi springa, och jag hade skrattattack samtidigt som Klara drog i mig bredvid mig och skrek att hon behövde kissa. Därefter sprang vi som galna turister och lyckades hinna med bussen, sjukt att vi hann på så kort tid! 
 
Jag ska säga er en sak, att gå på äventyr med mig och låta mig hitta rätt är verkligen ingen bra idé. Fast just den här gången lyckades jag faktiskt väldigt bra, men på något sätt så hamnade vi någon helt annanstans ändå och i slutet så hamnade vi hos LINDA, vilket var där vi började från början... På vägen så såg Johanna ut som en isbit, Klara gick i en djup vattenpöl som hade frusit till is och isen sprack när hon gick på den... I Converse........ Ni anar inte vilken ångest jag hade över att få ha utsatt dem för detta! 
 
Till slut lyckades vi hitta rätt, och vi fick sitta inne i en byggnad som såg ut som en villa. Och sen så fick vi hälsa på kollegan, och se vad de fick göra tolv timmar varje dag (Tilläggas kan att Klara glömde sin mobil i en byggnad som endast väktarna har tillgång till, hahaha!). Super coolt tyckte jag, ett yrke som jag lockas till, men som jag aldrig skulle kunna tänka mig själv göra då jag är alldeles för rädd för ett sånt jobb.
 
Allra sist blev det såklart nattmat, och donken står numera alltid högst upp på listan. När vi kom in dit blev jag helt plötsligt sjukt trött och såg helt drogad ut, och mannen i kassan såg detta och frågade om vi hade varit och festat. Mitt svar var "Nej nej nej" och jag lät verkligen full, men egentligen hörde jag bara inte vad han sa och hade inte energi för en konversation haha. 
 
Sammanfattningsvis så bad i varje fall Johanna om äventyr, och det blev ett jäkla äventyr kan jag säga!