Kashma
Kashma, 18 år.

Nytt objektiv till kameran

I förrigår köpte Jocke en mixer från Ica som gick sönder några minuter efter start och stackarn fick inte sin efterlängtade smoothie... Ut på uppdrag blev det nästa dag för då skulle den lämnas tillbaka och en ny skulle köpas in. Halvvägs in på Elgiganten fick Jocke syn på objektiv och självklart kunde jag inte motstå. Ett objektiv som jag har velat ha länge till kameran är Tamron 70-300mm Di Telezoomobjektiv som kostade runt tusenlappen. Jag älskar verkligen objektiv med stora brännvidder eftersom jag är helt galen i porträtt bilder och bakgrunden suddas ut mer och blir så mycket finare. Så när jag fick syn på den var det ingen fråga om saken - jag skulle ha den! Numera är jag ett objektiv rikare och några (rätt många) procent lyckligare!!!
 
För övrigt har jobbet tagit upp större delen av min tid och jag är redan omtyckt av de som jobbar där. Fick positiv feedback idag av en kvinna som kör ut allt material - tydligen går snacket på kontoret om att Kashma är flitig och att jag har ett jäkla GO i mig! Hur motiverad blir man inte av att få höra något sådant?
 
Och förresten... Nu är jag ett steg närmare min näsoperation som jag väntat på sen jag var åtta fyllda år...

För jag har tagit studenten

Mer bilder kommer
 
ÄNTLIGEN FRI! Gårdagen var fylld av tårar, chock och glädje. Jag har en sak att säga till er som går på gymnasiet - om ni umgås med personer som ni verkligen tycker om så ska ni göra det bästa av varje dag. Spelar ingen roll om det är att gå till skolan och inte göra något alls mer än att prata för det är dom stunderna som man kommer minnas sen. Redan igår morse när klänningen skulle på så var det nervöst men ändå förstog man inte riktigt vad som pågick. Väl vid Carolina Rediviva med klassen så började man förstå något men ändå så kändes det som att man levde i en dröm. Känslorna förstärktes ytterligare när vi skulle fotograferas på baksidan och när min lärare kom fram två gånger till mig och kramade om mig och bad mig att höra av mig till honom om jag skulle behöva något - sötaste läraren någonsin! Efter fotograferingen var det betyg som skulle delas ut och när jag öppnade mitt kuvert och såg att jag hade fått stipendium så skrek jag av lycka. Jag struntar i att jag faktiskt får pengar för det för det var verkligen orden "Grattis! Du har tilldelats ett stipendium" som gjorde mig så jäkla lycklig. För det är då man förstår att arbetsinsatsen verkligen uppskattas. Redan där hamnade jag i chock och förstod verkligen INGENTING av vad som pågick, och det blev inte bättre heller när vi var inne i slottet och applåderade och skrek när folk sjöng på scen. Den konstigaste och absolut bästa känslan måste ha varit när vi ställde oss upp och vår klass ropades ut i slutet, för då sprang jag i mina 15 cm höga klackskor med händerna för öronen och skrek att jag var i chock och att allt det här var så jäkla sjukt. 
 
Sen stog vi där precis innan för dörröppningen och var redo att springa ut. Att springa ut må ha varit det BÄSTA jag har gjort! Alltså jag har aldrig sett slottet så befolkat som det var igår, det gick knappt att ta sig fram! Med mina få procent i mobilen lyckades jag i varje fall få tag i Jocke (J som jag har kallat honom) och när jag väl såg honom började jag få tårar samtidigt som jag skakade som tusan. Att få träffa sin familj och min systers pojkväns familj lugnade ner mig något, men fortfarande skrek jag och var helt galen och förstod fortfarande ingenting. Efter kramar och en massa foton så gick vi ner mot flaket och Jocke stog kvar tills jag hade åkt för att agera fotograf hela vägen (stackare). En av bilderna han tog ser ni ovan! Jag måste även kommentera vilken tur vi hade med vädret - det har stått hela veckan att det skulle regna igår och senast igår stod det på morgonen att det skulle regna men inte en droppe regn blev det. 
 
Jag har alltid sagt att jag inte är någon partypingla och inte heller blir jag galen direkt när jag dricker alkohol. Men jag kan säga såhär: FLAKET VAR NÅGOT HELT ANNAT!!! Alltså jag har aldrig haft så roligt som jag hade på flaket. Jag skrek tills jag tappade rösten, sjöng och drack mig så full att jag ramlade på folk och åkte in i flakväggarna och smutsade ner min klänning till max. Sen har jag ett svagt minne av att jag har sagt att jag älskar folk och jag tror att jag även ringde Jocke och sa det till honom haha... Kärleksfull, glad och riktigt jävla GO blir jag när jag blir full!!! Jag har som sagt ALDRIG haft så jäkla förbannat kul som jag hade på flaket, ibland kramade jag om folk och var helt vild och ibland stog jag för mig själv och skrek.... KUNDE INTE HAFT EN ROLIGARE DAG!
 
Presenterna jag fick av föräldrar, min systers pojkväns familj och Jocke var en stor del av min lycka också! En aktivitet som står på min "måste göra innan jag dör"-lista är att åka luftballong och Jocke visste om detta. Roligt nog så har jag flera gånger försökt luska fram min student present ur honom för jag var så nyfiken. Nyligen sa jag "men vadå är det luftballong eller?" HELT utan att ha någon blekaste aning om det. Jocke har svårt för att ljuga och kunde inte hålla tillbaka det och sa direkt att det var det. Men vid det tillfället hade han inte köpt något utan det hade bara varit en tanke. Sen sa han att han hade ändrat till något annat och senast iförrigår(?) skämtade jag om att han säkert ändå hade tagit luftballong för att jag inte skulle ana något. Och gissa vad det var när jag öppnade asken? LUFTBALLONG FÖR TVÅ! Så fort jag har fått mitt arbetsschema så ska vi boka in ett datum för att utnyttja detta - herregud vad jag längtar!! Resten av presenterna var ett armband från Thomas Sabo (ÄLSKAR DET! Står för karma och det är något jag alltid utgår från) och ett presentkort. Enligt mig, de bästa gåvorna någonsin! Så sjukt tacksam, tack tack tack!
 
Men sen så har allting ett slut också och om jag fick uppleva dagen igen så hade jag gjort det tusen gånger om. Jag har alltid trott att folk överdriver när de säger att studentdagen är den bästa dagen, men nu förstår jag verkligen varför. Tyvärr så har jag en tendens att uppleva min bakfylla samma dag som jag dricker, vilket gör att jag slipper bakfylla dagen efter. Det kan vara en fördel men jag såg det som en nackdel igår för jag känner av min bakfylla så fort jag slutar dricka och det var precis det som hände igår kväll. Men det var främst för att jag hade druckit på tom mage och knappt fått någon vätska i mig i värmen innan alkoholen. Något gott kom ur det dock, för trots att jag mådde uselt igår kväll så mår jag toppen idag! Biologiskt mysterium sa någon? 

Studenten imorgon

Jag tar studenten imorgon. 
Jag tar studenten imorgon.
Jag tar studenten imorgon.
JAG TAR STUDENTEN IMORGON?
 
 
Jag kan inte beskriva mina känslor just nu. Lämnade skolan en sista gång idag och det kändes helt overkligt att man inte kommer att sätta sin fot där igen. Vi knäppade oss vid skåpen, tog några sista bilder tillsammans och sa hejdå till skolan men fortfarande var det bara ett farväl och inte mer än så. Vi är inte riktigt medvetna om vad vi har tagit farväl av om det nu låter logiskt? Men det kommer vi nog inse snart! Sjukt att det är över efter 13 år?! Eller ja... universitetet väntar men det är en annan nivå. 
 
Jag längtar men ändå inte. Kommer gråta floder imorgon kan jag säga. Idag när vi fick tillbaka våra ego-brev och allt annat så kände jag verkligen flera gånger hur jag var nära till tårar. Vem var jag för tre år sedan? Vem är jag nu? Man ser väl att jag inte ändras så mycket men man blundar för vissa saker bara när man blir tillsammans med någon och det är det som skiljer sig i brevet. Nu står det helt blankt i huvudet så jag har inget mer att säga än GODNATT!