Kashma
Kashma, 18 år.

Mitt bästa förhållande

Igår hände inget särskilt och inte idag heller. Glömde bort att uppdatera igår och mitt minne vägrar samarbeta med mig så jag minns inte riktigt vad som hände igår heller... Men inga höjdpunkter eller liknande tror jag! Tänkte därför skippa hela "vad som har hänt idag" biten och istället hoppa över till något som jag tänkt på länge innan jag somnat!
 
Jag har haft mer förhållanden än vad jag kan räkna till. Och då överdriver jag inte ens. Mitt första förhållande hade jag när jag var 11-12 år tror jag och det var med en kille från Habbo som visade sig bo fem-tio minuter ifrån där jag bor. Efter lite drygt en månad så träffades vi i verkligheten och vi gjorde en hel del ihop. Till exempel var han min dejt på skoldiscot som vi hade då haha! Vi var det enda paret och vi var så himla gulliga tillsammans. Men det är inte det bästa förhållandet jag har haft. Det finns en kille som jag föll för när jag var 14-15 år som jag än idag saknar. Vi hade inget förhållande dock men han var den enda jag någonsin varit kär i innan tvåan på gymnasiet. Det bästa förhållandet jag har haft i verkligheten måste nog vara med killen som gick i samma klass som mig på högstadiet. Jag tror att vi gick i sjuan och det var efter att vi hade badat på fyrishov med klassen som vi insåg hur mycket vi tyckte om varandra. Jag minns att jag skrev till honom på facebook och berättade för honom att jag tyckte om honom och tydligen så var mina känslor besvarade..
 
Det var mitt i vintern och det var -31 grader ute minns jag och ändå var vi ute och gick hand i hand i skogen tillsammans. Vi kunde promenera fram och tillbaka hela tiden och trots att det var riktigt kallt så var det inte ofta som vi tänkte på kylan utan vi var riktigt glada över att ha varandra. Varje morgon promenerade han i snön till min lägenhet och väntade på mig utanför så att vi kunde gå tillsammans till skolan. Folk tyckte vi var perfekta för varandra och med tanke på att vi inte hade något annat par i klassen så stirrade folk ut oss verkligen. Jag minns även att mitt och Ludvigs schema skiljde sig från varandra då jag inte läste språk eller vad det nu var så därför hade jag rast när han hade språk och tvärtom. Varje gång jag kom ut från min lektion så stog han där och väntade på mig. Det blev nästan lite för mycket till slut, jag började bli riktigt irriterad trots att det kanske såg gulligt ut. Anledningen till att det tog slut var dock för att jag kände att han flörtade med min "kompis" (som jag aldrig riktigt för den delen såg som min kompis) och när jag pratade med honom om det så var hans svar "Jag kan inte garantera att det inte händer igen" och det var då jag lämnade... Han mådde fortfarande dåligt ett år efter innan han blev en riktig douche bag.... Dagen efter att jag lämnade honom kom han till skolan och var HELT svart under ögonen, alltså jag har aldrig sett en människa i ett sådant tillstånd. Han sade till folk att han hade sovit dåligt men alla visste ju att han hade gråtit hur mycket som helst.. 
 
Jag minns att jag som sjua hade massa nior efter mig som jag aldrig hade sett förut och de skrek tvärs över skolgården att jag skulle ta tillbaka honom. Jag fortsatte hålla fast vid mitt ord och jag vägrade. Självklart var jag också sårad men det var bättre att vara borta ifrån varandra. Sedan minns jag att hans vänner berättade för mig flera månader efter att han fortfarande var super kär i mig men att han försökte att inte visa det. Jag tyckte om honom verkligen som person, han var av den typen som jag enkelt kan bli förälskad i (observera förälskad, inte kär). Jämfört med mig så var han SUPER DUPER skolsmart, han pluggade aldrig inför något prov eller liknande och ändå kom han tillbaka med straight A:s... Han var högljudd (precis som jag nu) och om jag minns rätt skrattade vi också åt samma saker. 
 
Visst har jag som tidigare nämns varit med om en hel del och haft ett X antal förhållanden men detta förhållande var nog det bästa förhållandet jag har haft därför att han älskade mig på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig ha ett förhållande med honom igen då vi skiljer oss alldeles för mycket åt nu tror jag. Jag tror att han är mer beroende av sin omgivning än vad jag är/var och det var bland annat det som fick mig att lämna också tror jag. Det bästa minnet jag har med honom måste nog ändå vara när vi var på fyrishov med klassen och skulle köra tjuv och polis. Jag som är usel på att simma försökte springa i vattnet istället (vilket gick mindre bra) och han kom bakom mig och fångade mig haha. Det är ett minne jag aldrig förmodligen kommer att glömma!